Idag är inredningsdesign ett hett ämne, som diskuteras i bloggar och sociala medier, som får utrymme i tv i form av olika inredningsprogram och som har gjort det möjligt för en uppsjö av inredningsbutiker, både i verkligheten och på nätet, att bedriva en lönsam verksamhet. Att ha hemtrevliga och snyggt inredda hem har visserligen alltid haft stor betydelse för svenskar, eftersom vår kultur innebär att vi ofta samlas hos varandra snarare än ute på stan (såsom ofta är normen i mer sydländska kulturer), men internet och sociala mediers möjlighet att visa upp våra hem inte bara för våra vänner, utan för hela världen, har gjort intresset för heminredning och inredningsdesign större nu än det någonsin har varit förut. När man talar om inredningsdesign idag avser man ofta själva akten att välja ut möbler och dekorationer till ett rum, och placera dem på bästa sätt. Ibland räknar man också in färgval och tapetval i inredningsdesign. Detta koncept är dock relativt nytt, trots att inredningsdesign som fenomen har förekommit så länge människan har haft hem att inreda.

Skillnaden ligger till stor del i vem som utför själva inredandet. Under 1700-talet och tidigare, då majoriteten av befolkningen var bönder, skapade bonden själv de möbler han hade i sitt hem, vilket fick till följd att det oftast var möblernas praktiska funktion, snarare än deras estetik, som fick företräde. För ”finrummet” kunde man anlita möbelsnickare och möbelmålare, som ofta reste runt och utförde sitt yrke. Inom adeln och för kungligheter gällde det motsatta – där hade estetiken företräde framför funktionen, och man anlitade möbelmästare för dess utförande. De två, estetik och funktion, började inte mötas förrän under 1800-talet, då man började massproducera möbler. Detta medförde behovet att skapa en prototypmöbel, som kunde användas som förebild för produktionen. Eftersom det skulle bli ett dyrt misstag om det fanns något fel i prototypen som alla andra exemplar modellerades efter, provades den ut noga, med både funktion och form i åtanke.

Många av de första inredningsarkitekterna var just arkitekter, som alltså inte i första hand arbetade med inredning, utan med att skapa hela byggnader. För dessa arkitekter var det dock en självklarhet att se byggnaden som en helhet, där inredningen ingick. Det var därför vanligt att arkitekterna skapade inte bara byggnadens fasad och struktur, utan också dess möbler, dess armatur, dess textilier och till och med de bestick som skulle användas där. Det finns gott om exempel på denna typ av allsidiga arkitekter inom svensk arkitekturhistoria, de flesta från tidigt 1900-tal: Carl Malmsten, Ragnar Östberg, Gunnar Asplund och Yngve Ekström, för att bara nämna några. Idag är betydligt vanligare att de olika stegen i processen att skapa en byggnad görs av olika personer, så att arkitekten ritar byggnadens utsida, en möbeldesigner skapar möblerna, en textildesigner skapar textilierna och en inredningsdesigner placerar ut allt på bästa sätt. Om du skulle vilja följa i den gamla skolans arkitekters fotspår, och skapa din egen inredning till ditt hus, ska du gå in på Byggmax.se. Där finns allt material du behöver för både husets utsida och insida.

Det finns en mängd olika utbildningar man kan gå om man vill arbeta med inredningsdesign, som alla har olika inriktningar. Man kan till exempel specialisera sig på homestaging för mäklarfirmor, på inredningsstyling för reklam eller på inredning för privata hem. En av de mest prestigefulla utbildningarna i branschen är Konstfacks utbildning till inredningsarkitekt, som är tre år lång och leder till en kandidatexamen.